Igår var det dags för ett nytt kapitel i Alvins liv. I vårt också för den delen. Väntan var äntligen över, för trots att han verkligen har njutit av sommarlovet så har han faktiskt mest sett framemot tills det skulle ta slut. Han var verkligen redo att släppa taget om förskolan och ge sig in i skolvärlden. 

Förväntningarna igår morse var höga, ryggsäcken packad och pirret i magen fanns där hela tiden. 

-Undra vad man gör i 6-års mamma. Hoppas att vi får lite läxor. 

Och det var en väldigt nöjd liten kille jag hämtade hem igår. Alla förväntningar hade infriats.  Förutom en sak, han fick ingen läxa;)

Det värmer gott i mammahjärtat att se glädjen i Alvins ögon när han pratat om skolan och jag hoppas att det alltid kommer vara så. Att det blir en skoltid utan mobbing eller känslan av att han inte duger som han är. För hur härlig och underbar skoltiden verkligen kan vara, kan den tyvärr vara raka motsatsen också för alldeles för många barn. Det är verkligen en stor skräck jag har och som får mig att bli tårögd bara jag tänker på det…men jag ska göra allt i min makt för att Alvins små blå ögon fortfarande ska stråla av lycka och glädje när han tänker på skolan. Okej, det  kanske inte är det lättaste uppgiften när han blir en skoltrött tonåring men ändå:)